Jag älskar dig så mycket min minsting, du har så rätt i ditt tänkande. Jag är så glad hur du växer, jag säger bara Go girl

Många kramar Mamma

Jag har varit i väg och shoppat idag. Kanske var det en dum dag, med tanke på att det var en stor invigning av nyöppnade butiker i ett stort köpcentra-område i Birsta, Sundsvall. Men det gick ganska bra ändå, folk hade väl inte fått sina löner ännu. I morgon och till helgen blir det väl outhärdligt där. Först gjorde jag ett besök på Skopunkten, mycket fin och bra affär, " ta tre, betala för två". Det låter väl inte dumt!  Men till min fasa var där två unga expediter, som hade sådana urringningar, bobisarna nästan ramlade ut. Jag är verkligen inte en pryd människa, men jag tycker inte att det passar sig, att en expedit går klädd så i en butik, möjligen i en pornografisk butik eller liknande. Jag tycker att man visar hänsyn. Om man klär sig så som privatperson spelar ingen roll, men inte som expedit, tycker jag. Efter att jag var klar på Skopunkten. For jag till Birsta Citys inomhuscentrum, besökte H&M. Efter att jag gått där en liten stund, smög sig stressen på mig. Konstigt det var ju inte många människor i butiken. Efter ett tag förstår jag vad det var som gjorde mig så stressad. Jo, musiken, den var så hög volym. Då frågar jag en expedit om det fanns någon möjlighet att sänka volymen lite grann. Joo, det ska jag göra; sa hon, då gick hon och pratade med någon vid kassan. Volymen  sänktes inte, jag frågade då en annan expedit; jasså tycker du det är högt, sa hon! Men inget hände, då lämnade jag butiken. Jag var tvungen att gå ut och varva ner, lite grann. Jag har inget emot hög musik, (lyssnar på allt) men inte när jag ska handla. Det går inte att tänka, när volymen är så hög. Ingen annan butik, som jag var inne i, hade så hög musik.  Otur för H&M, dom tjänade inga pengar på mig idag, jag som hade spenderbyxorna på mig idag. Sen löpte det på bra. Fyndade lite. Köpte svart/vita och svarta kuddar, en svart/vit löpare, Svart hög smal vas, svarta långa kvistar med minisilverpärlor på. två svarta fotoalbum, lite kläder m.m Det vart en mysig dag, det var skönt att  besöken i dom två omtalade butikerna inte förtog glädjen för mig resten av dagen. Nu ska jag gå och laga mat, ska börja skala potatis, göra hemlagad potatismos, steka rödspätta, lite grönsaker. Nu vart jag riktigt sugen, bäst att skynda på, innan jag slits till godisskålen av hunger.

Jag skulle vilja skänka en tanke till alla våra härliga barn, som finns i vår närhet,

här  i vårt avlånga land. Många barn blir tråkigt nog inte sedda. Därför manar jag

till att om du har grannbarn, andras barn, dina barns klasskompis/idrottskompis  m.fl

SE DOM, INTE BARA TITTA PÅ DOM.  Ge dom beröm, hälsa på den lilla personen,

gå ej bara förbi, som om dom inte fanns. Dom små orden, berömmet osv. kan få så stor betydelse för just det barnet, du har då sett det barnet,. Det betyder jätte mycket för ett barn som kanske inte har lätta hem förhållande. Föräldrar som jobbar mycket, dolt missbruk, misshandel m.m

Tänk tanken: Att det osedda barnet kryper till sängs, ligger och tänker på vad som hänt idag, och minns att.” Emilias mamma; hälsade på mig, och frågade hur jag mådde”.”Niklas pappa sa; Vad roligt att se dig idag! ” Om dom blir sedda för den dom är, skulle dom sova gott. Finns många frågor som man kan ställa, för att visa att man är intresserad av hur denna lilla härliga människan mår. Man ska inte tänka mina barn, andras ungar. Vilken dag som helst leker mitt barn med den andras unge.  Då torde det vara skönt om båda fick vara sedda lyckliga  barn. Dom blir vad vi gör dom till!

Vi vill ju ge alla barn god självkänsla, så att dom blir framtidens trygga vuxna medmänniskor Om man inte blir sedd, kanske man gör andra tråkiga saker för att få uppmärksamhet. Det vill ju ingen!  Vi ska vara rädda om varandra!  Ser du någon vuxen som slår sitt barn, eller kränker det , ingrip genast. Vi har en lag, mot att aga barn. Vi måste våga säga ifrån, för dessa barns skull. Det är ett sätt att visa att man har sett något, som inte får förekomma, och att det är inte barnets fel. Ingen mår bra av stryk. Stryk beror ofta på  att den vuxne inte kan kommunisera med barnet, då kommer frustrationen fram, Där ska det sägas stopp, det är inte OK. Tänk på att det finns små barn och större barn.

.                            

               Visst måste vi hjälpas åt med det här, viktiga!

Jag riktigt längtar till 1:a Advent. När ljusen tänds, elljusstakar och stjärnor lyser i alla fönster överallt, inte att förglömma alla utomhusbelysningar. Det är så vackert och mysigt!

Min favoritbil genom åren har varit en röd Volvo Amazon -67. Visst är den tjusig!

Vad ser ni, systrar?

Den här dikten är skriven av en äldre långvårdspatient i Skottland.
Hon såg inte ut att intressera sig för omgivningen utan satt mesta tiden och stirrade ut genom fönstret.
Efter hennes död hittades dikten bland hennes papper.Den ger oss alla en tankeställare.

Vad ser ni systrar, vad ser ni; säg?
Vad tänker ni inom er, när ni tittar på mig?
“en knarrig gammal gumma, inte särskilt kvick,
osäker om vanor, med frånvarande blick
som spiller ut maten och inte ger svar,
när ni muttrar om henne som aldrig blir klar.
Ser inte ut att märka vad ni gör
och ständigt tappar käppen och inte ser sig för,
som viljelöst låter er göra hur ni vill
med matning och tvättning och allt som hör till".

Är det så ni tänker, när ni ser mig; säg?
ÖPPNA ögonen systrar, titta närmare på mig.
Jag skall tala om vem jag är,
som sitter här så still,
som gör vad ni ber mig och äter när ni vill.

Jag är ett tioårs barn med en far och en mor
som älskar mig och min syster, och min bror.
En sextonårsflicka, smäcker och grann,
med drömmar att snart få möta en man.
En brud nästan tjugo-mitt hjärta slår en volt,
vid minnen av löften jag givit och hållit.
Vid tjugofem — ännu har jag egna små
som behöver mig i hemmets lugna vrå.
En kvinna på trettio, mina barn växer fort
och hjälper varandra i smått och i stort.
Vid fyrtio är de alla vuxna och alla flyger ut,
men maken är kvar, och glädjen är ej slut.
Vid femtio kommer barnbarn och fyller vår dag,
åter har vi småttingar, min älskade och jag.

Mörka dagar faller över mig, min make är död.
Jag går emot en framtid i ensamhet och nöd.
De mina har nog med att ordna med sitt,
men minnet av åren och kärleken är mitt.

Naturen är grym, när man är gammal och krokig,
får en att verka en aning tokig.
Nu är jag bara en gammal kvinna
Som sett krafterna tyna och charmen försvinna.
Men inuti denna gamla kropp bor ännu en ung flicka.
Då och då uppfylls mitt medfarna hjärta.
Jag minns min glädje,
jag minns min smärta,
och jag älskar och lever om livet på nytt.
Jag tänker på åren de alltför få
som flytt
och accepterar kalla fakta att
inget kan bestå.
Om ni ÖPPNAR era ögon; systrar,
så ser ni ej
bara en knarrig gumma.

Kom närmare,
se MIG!

Jaha, nu var det morgon igen. Jag har sovit så dåligt inatt. Men det är ingen fara, jag kan ju lägga mig en stund mitt på dagen. Läste om en undersökning som gjorts  av Aftonbladet. Att sömnproblem är den nya folksjukdomen. Undrar vad det beror på, kan det bero på den tilltagande stressen, all yttre påverkan, reklam, alla prestationkrav, att man nästan tar sig vatten huvudet, m.m. Jag tänker på småbarnsföräldrar, hur orkar dom i dagens stressamhälle, man ska jobba heltid, har barnen på dagis hela dagarna, samtidigt ska man lyckas med sina barn, köpa dom finaste utrustningarna (typ. barnvagnar, barnvakten, olika bilbarnstolar m.m.) inget utav dom är billiga. Om man inte har råd med det bästa, hänger man inte med. Det finns för mycket måsten. Man får ångest över det man gjorde/eller inte gjorde i går, man oroar sig för morgondagen, istället för att leva i dag, i nuet. Småbarnföräldrarna är så slut efter jobbet, måste varva ner, sätter då barnen framför tv:n, istället för att umgås. Jag förstår det, men det borde inte vara så. Sina små barn har man bara till låns en kort tid, vips så är dom stora, njut mer av varandra. Livet borde vara en lugn händelsrik resa, inte att livet passerar som ett X2000 tåg. Om du sitter på det X2000-tåget. kliv av på nästa station, och stig på nästa snälltåg. Ta vara på varje dag, tänk varje morgonen när du stiger upp, oj vad rolig den här dagsturen ska bli. Gör något roligt, spännande, utvecklande varje dag. Och framför allt ta vara på varandra, uppskatta varandra, det du ger får du tillbaka. Nu vart det djupare än jag tänkt det, men jag menar det. Nu ska jag själv kliva på ett snälltåg, efter en god kopp kaffe. Ha det bra och sköt om er och varandra.  Tänk på att om du skänker någon ett leende idag, så blir det en kedjereaktion, den människan skänker då sitt leende till någon annan, och plötsligt är det igång, och du, det var du som startade det! 

Det här har jag stulit från ett annat krypin:

Låt oss leva efter mottot: "Livet skall INTE vara en resa ner mot graven med målsättningen att anlända säkert i en attraktiv och välbevarad kropp utan snarare en sladdning in från sidan med chokladkakan i en hand och vinet i den andra, med en kropp som blivit ordentligt använd, för att inte säga fullständigt utsliten, samtidigt som man skriker: "WOOHOO! - vilken jävla åktur!!!"