Nu är nattens timme slagen, strax dags för sömnen som snart infinner sig ...

tar en liten stund att varva ner. Har varit i Timrå med mitt barnbarn Eddie

ikväll  och sett matchen mellan Timrå - Luleå.

Eddie som snart blir sju år, har blivit så intresserad av hockey,

det är skojigt tycker jag. Han spelar hockey för andra året nu, i Ånge.

Där även min son har blivit målvaktstränare, det tycker jag är roligt, eftersom han

delar med sig av sina erfarenheter. Han har varit hockeymålvakt i Stockholmslag

så många år, en duktig målvakt också, vill den stolta modern förtälja.

Nu åter till dagens Timråmatch, Eddie hejjar ju på Timrå ... Men det gör ju inte jag,

men det spelar ju ingen roll, jag älskar själv hockey, vilken match det än är så

är det skoj. Timrå förlorade på straffar mot Luleå. Men Eddie tog det bra ändå,

han var så nöjd och glad. Ännu gladare vart han när jag och farfar köpte honom

en Timrå-tröja och en Timråmössa.

Han är en så fin pojke .... han stod i kön till korvförsäljningen i första periodpausen ...

då han tog fram två tjugokronorssedlar ur sin döskalleplånbok ....

Säger till tjejen innanför disken .... jag vill ha en korv och

en trocadero TACK .... han var så fin och gullig .... bra uppfostran,

när det kommer spontant at man tackar för sig, tjejen bakom disken

log så fint mot honom :) Ett tag undrade vi faktiskt om han fått

myror i brallan, kanske inte konstigt när

det är flera timmar man ska sitta still. Andra periodpausen köpte han

en chokladkaka .... som han satt och mumsade på !

Våran underbara Eddie, det var en riktigt rolig kväll .... Tack Eddie <3

Kanske jag ska tillägga att mitt Älskade AIK vann sin match,

mot Växjö,med 3-2 ... på hovet.  

Nu väntar sängen på en trött, lycklig och tacksam farmor 

God Kväll Min Fina Vän.

Hoppas allt är bra med dig, och att du haft en härlig höstdag.

Idag på eftermiddan for jag till Ånge, hade blivit kallad till Mammografi-bussen.

Klurigt att åka så långt, och när man litar på att bankomaten funkar, och den inte gjorde det ...och  inga kontanter i börsen. Mammografin kostar 150:- i kontanta sedlar  ....

Lite stressigt vart det .... men tur som man har ibland, så fixade det sig.

Vart lite sugen att fara in på Erikshjälpen i Ånge, när jag ändå var på plats

och det var torsdag. Har bara varit där två ggr tidigare. Några fina ting for

med mig hem. Tycker den butiken är riktigt fin och ljus.

Sen for jag och voffsingarna, dom hade jag förståss med mig.

Eftersom vi klockan 18 skulle vara på hundkurs på slottet hos Carita.

Hade ju några timmar kvar innan kursen skulle börja, ingen idé att fara hem

bara för att vända igen. Så jag styrde vår kosa mot Sörgården till min dotter Mia & Daniel.

Men stannade hur många gånger som hellst längs vägen, för att stanna upp

och gå ur bilen. För att njuta av naturens ståtliga atmosfär, kunde inte låta bli

att ta fram kameran och fota. Det är ju så himla vackert med bergen och dalarna,

naturen har klätt sig i så vackra färger .... jag tycker det är helt magiskt. Jag ska ladda upp bilderna sen från min dag, så får du se hur vackert det är.

Dessa foton är från min by där jag bor.

Lägger sedan upp bilder från idag.

När jag kom till minstingen, så gick vi först en promenad med voffsingarna i det vackra landskapet hos dom. Ibland känns det som om Shanti har varit en känguru i sitt

tidigare liv, som hon hoppar .... hon är ju en så levnadsglad vår boxervalp. 

Förresten så har jag nog inte förtäljt dig, att vi fått tillökning i familjen

med en  boxervalp. Men det berättar jag om en annan dag.

Strax före 18 for vi mot Södra Gullgård och slottet, som vi kallar huset där vi har kurs.

Alla var där utom Monika, mycket roligt ikväll ... både prat och skratt.

Men mest kurs då .... Shanti och Mela var duktiga som vanligt, jag är en så himla

stolt matte! Det var flera nya övningar, både för mig och voffsingarna ... riktigt kul.

For sedan hem, vid 21 tiden, riktigt höstmörkt ikväll. Så skönt det var att komma hem,

det tyckte både Shanti, Mela och jag.  Ja, det var min dag idag.

Nu ska jag fixa iordning lite, och sen väntar sängen ...

smärtsam och trött är vad jag är,

men ändå väldigt tacksam för härliga torsdag.

Önskar Dig en riktigt God Natt och Sov Sött

Hej Min Vän och på Återseende.

Nu har jag inte bloggat på ganska så länge, haft sk. bloggtorka,

som det så fint brukar kallas, när man inte orkar blogga,

eller  om man tar en paus, Ja ... inte från sitt liv, men från skrivande om sitt liv.

 Ja, allt pågår ju i och omkring ens liv, oavsett om jag knappar in orden på tangentbordet.

Men ibland kommer man till olika skeenden i livet, då det är viktigt att lyssna inåt,

så är det för alla antar jag, eller kanske borde det vara så. Jag känner att

det är viktigt och skönt med s.k pauser, för mig. Så jag kan ägna mig åt,

 eftertänksamhet, känna efter vad jag vill. Hur jag vill att färden,

på min livsresa ska bli så bra som möjligt. Eftersom jag har mycket värk,

och att jag är en väldigt emotionell medmänniska, så behöver jag lugnet,

för att hämta energi.  Ibland en kort tid ibland längre. Nu lät väl det här

väldans flummigt, men inte då .... kloka val av mig.

För det här är ju min sanning,

mitt kloka sätt att vara omtänksam mot mig själv.

Om jag inte tänker på mig själv, vem annars gör det bäst ...

Jo den som känner mig mest ... jag själv förståss hihi.

Jag ska fortsätta skriva i min blogg...  om mina tankar, mina åsikter,

inredning, Shabby Shic, loppisar, pyssel som sagt allt mellan himmel och jord.

Det har ju även hänt lite under min "torka" både mycket positivt,

och även mindre positivt, som jag berättar sen.  

Vore jätteskoj om du ville följa min blogg igen

Nu ska jag gå och knyta mig, en dag imorrn också.

God Natt och Sov Så Gott Kära Du

Hej igen  fina Du

Nu är det verkligen länge sen jag var här på min blogg, bloggtorka heter det visst. Jag hoppas att du har haft en trevlig jul och en riktigt bra början på det nya året. Snart vankas våren, som jag har längtat!  Takdropp, fåglarnas kvittrande, skvalande i stuprännorna, tussilagon, mina sädesärlor kommer tillbaks m.m ... ska bli så underbart. 

Våren är enligt mig den vackraste årstiden ... precis när vår natur vaknar ur sitt vinteride.

 Jag gillar iof alla årstider, alla på sitt sätt .... men det är min kropp som inte är så överrens med kylan, värken är så mycket påtagligare då. Därför kommer vintern på sista plats.

Vilken årstid tycker du bäst om? 

Det finns en GILLA-KNAPP till höger på min blogg, strax under min profilbild.

 Jag skulle bli så glad om du ville trycka på "gilla", ifall du gillar min enkla blogg. 

Det ska faktiskt bli roligt att börja blogga igen, känner det nu efter dom här raderna jag skrivit ikväll. Vore roligt om du tittar in ibland, och gör en liten kommentar.

Nu ska jag runda av för ikväll. Sängen kallar .... ska lösa några korsord innan jag somnar.

Roligt att du tog dig tid att läsa mina enkla rader.

Precis för ett år sedan.

Jag kommer aldrig glömma den här dagen, dagen för precis ett år sedan,

så när på några timmar.

Jag kom ner till Stockholm, den 16 november, på natten vid 01, till mammas lägenhet.

Jag hade svårt att somna efter den långa resan, men till slut så gick det.

Jag hade ställt klockan på ringning vid 8,

jag skulle åka direkt till mamma på sjukhuset,

det låg bara 5 minuter ifrån lägenheten.

Syrran kom ner till lägenheten, vid 8,20 med det fruktansvärda beskedet

att vår mamma hade dött strax efter 8 den här morgonen.

Dom hade ringt från sjukhuset och meddelat henne.

Vi satt i mammas soffa och grät i varandras armar.

Kan inte beskriva med ord, hur ledsen och förtvivlad jag blev.

Jag hann inte träffa mamma, innan hon slöt sina ögon.

Mamma dog alldeles ensam där i  sjukhusrummet, ENSAM !!!

Jag kan inte förlåta mig själv för att jag inte hann fram i tid.

 Jag försöker förlåta mig, men det går inte. Det dåliga samvetet gnager

i mig ständigt, det är något jag inte kan skjuta ifrån mig,

hur mycket jag än försöker. Alla säger du gjorde vad du kunde!

Nä … jag hann inte fram, hon skulle inte behövt vara ensam, lilla mamma.

Jag ville ju sitta bredvid henne och hålla hennes hand,

och säga att jag älskar henne och

att hon inte skulle vara rädd.

Precis som mamma gjorde för pappa när han slöt sina ögon,

den 9 dec. -99. Hon fanns där vid hans sida på sjukhuset, hon sov i en säng

bredvid hans, hon viskade i hans öra om och om igen, att hon älskade honom.

Personalen hade sagt till henne, att hörseln är det sista som lämnar människan när man dör.

Jag fanns inte där för min älskade lilla mamma.

När pappa vart sjuk, så hade jag lovat honom att ta hand om mamma!

Hur vart det med det löftet, jo jag hann inte fram. Nu tycker nog någon, att

"sluta anklaga dig", men jag vet inte hur jag ska gå till väga!

Jag är verkligen ingen självplågare med flit.

Detta gör så jäkla ont, som ett sår som inte vill läka.

Ingen som jag kan prata med om detta, därför skriver jag ner det i min blogg.

Den som inte vill läsa, behöver inte. Men jag måste få ur mig detta på någe vis.

Det sägs ju att man har ett sorgeår, det är idag det.

Men det tar inte slut, bara för det är sagt så.

Jag saknar dig så oerhört mycket Älskade Mamma, så mycket jag velat ha sagt till dig.

Men det är för sent. Jag älskar dig och kommer aldrig att glömma, våra fina och nära stunder.

Där i din lägenhet, när du kom hem från sjukhuset efter olyckan för ca. 2 år sedan. 

Då jag bodde hos dig, några månader, tills du kunde klara dig själv.

Jag och sov i sängen bredvid dig, vi såg på tv om kvällarna, vi satt och pratade

om allt mellan himmel och jord. Mysiga stunder, så nära varandra har vi nog

aldrig tidigare varit du och jag.

Den tiden med dig, är jag så oerhört glad för älskade mamma.

Jag vet att du aldrig skulle anklaga mig, för att jag inte hann till dig.

Men det är jag själv som anklagar mig för det, ingen annan gör det heller.

Jag vill inget hellre att jag ska förlåta mig själv,

men jag kan inte, jag har verkligen försökt.

Tiden får ha sin gång, kanske bleknar

denna fruktansvärda skuldkänsla med tiden.

Men minnet av dig älskade mamma, kommer aldrig att blekna.

Du kommer för alltid ha din plats i mitt hjärta.

Jag har tänt ett ljus bredvid ditt fotografi här bredvid mig,

där även pappas fotografi står.

Mina underbara föräldrar, jag älskar och saknar ER så himla mycket.  

Om du skulle behöva rengöra silver och guldföremål,

utan att behöva köpa dyrbara putsmedel.

Så ska du få ett litet tips från mig.

Så här lyder mitt braiga tipset.

Ta en plastbalja och lägg aluminiumfolie i botten.

Strö ut 1-2 tsk bikarbonat över folien.

Häll en liter kokhett vatten över och tillsätt några

droppar diskmedel. Lägg i det silver eller guld,

som du ska ha rent. Tag på dig gummihandskar

som skydd. Skölj sedan av föremålen.

Ingen gnidning behövs,

all oxid försvinner lekande lätt.

Mer miljövänligt.

Nu ska jag natta kudden Min Fina Vän

Innan jag for till minstingen idag, var jag in en

liten sväng på Erikshjälpen.

Faktiskt så gick jag tomhänt ut därifrån idag.

Vet inte om det var för att jag glömt glasögonen hemma,

svårt att läsa prislappar, böcker ... utan läsglasögonen. 

Sen är det så att det  inte är alla dagar man blir förälskad

i saker och ting. Eller så var det så enkelt, att jag vet

innerst inne! Att jag fortfarande har så mycket att gå

igenom ute i bagarstugan. Saker från mitt

föräldrarhem och annat jag behöver rensa och

gå igenom. Mycket är gjort, men en hel del kvar att göra.

Sen ska jag göra i ordning,

bagarstugan .... till ett gästrum i lilla rummet,

och en atelje i det större rummet.

Där jag kan måla, sy etc.

Så mina alster får stå framme, om jag inte hinner

klart med det jag håller på med.

Vill ju inte behöver ha ett kreativt kaos inne i vårt

bostadshus, när min konstnärliga sida dyker upp,

och att orken finns.

Det ska bli roligt när allt det blir klart.

När jag var klar på  Erikshjälpen, gick jag hem

till minstingen och hennes sambo. Jag var bjuden på

middag, dom satt redan och åt. Så jag slog mig

genast ner, och inmundigade en delikat måltid.

Ungsbakad falukorv med pärmos,

Mmm säger jag bara.

Diskade efter maten, medan minstingen

förberedde pajerna inför tupperware-partyt.

Myste sen med kattungen Ville, han är ju så söt,

innan gästerna kom.